Swedish Realist Painter, 1853-1919 Swedish painter, illustrator and printmaker. He came from a poor family and studied (1866-76) at the Konstakademi in Stockholm, supporting himself throughout this period. From 1871 to 1878 he contributed illustrations to the comic journal Kaspar and the Ny illustrerad tidning. From 1875, for several decades, he was a prolific book illustrator, his most renowned work in this field being his drawings for Föltskärns beröttelser ('The Barber-surgeon's tales'; pubd 1883-4) by Zacharius Topelius, and the Rococo-inspired watercolours for the Samlade skaldeförsök ('Collected attempts at poetry'; pubd 1884) by the 18th-century Swedish author Anna Maria Lenngren.  Related Paintings of Carl Larsson :. | ros och rygg-en flickrygg och en ros | De Mina | annastina alkman | Apple Harvest | garden och brygghuset |
Related Artists:
Felice Ficherelli
Italian painter , b. 1603, San Gimignano, d. 1660, Firenze Firenze,Italian painter. His most original works were easel pictures, for private collectors, often of cruel and violent subjects, which he interpreted with a morbid sensuality and ambiguous tenderness. He was brought to Florence when very young by the collector Conte Alberto Bardi (d 1632), who arranged for him to study with Jacopo da Empoli and to copy works by Andrea del Sarto. Ficherelli's clear compositions and luminous drapery, which remain evident throughout his career, reflect this training. In the early 1630s he was attracted by the delicate sfumato effects of Francesco Furini and developed a style close to that of Cecco Bravo; his works of this period include the Sacrifice of Isaac (Florence, priv. col., for illustration see Gregori, 1968, p. 26) and the Martyrdom of St Agatha (priv. col., see Cantelli, fig. 338). There followed in the late 1630s Tarquin and Lucretia, which is known in several versions (e.g. Rome, Accad. N. S Luca), the theatrical Julia Receiving the Bloodstained Garments of Pompey (Genoa, priv. col., see 1986 exh. cat., pl. 1.208), an Allegory of Patience (Florence, Bigongiari priv. col., see Gregori, 1974, fig. 23) and Antiochus and Stratonica (Auckland, C.A.G.).
William McGregor Paxton
1869-1941 William McGregor Paxton Gallery William McGregor Paxton (June 22, 1869 ?C 1941) was an American Impressionist painter. Born in Baltimore, the Paxton family came to Newton Corner in the mid-1870s, where William's father James established himself as a caterer. At 18, William won a scholarship to attend the Cowles Art School, where he began his art studies with Dennis Miller Bunker. Later he studied with Jean-L??on G??rôme in Paris and, on his return to Boston, with Joseph DeCamp at Cowles. There he met his future wife Elizabeth Okie, who also was studying with DeCamp. After their marriage, William and Elizabeth lived with his parents at 43 Elmwood Street, and later bought a house at 19 Montvale Road in Newton Centre. Paxton, who is best known as a portrait painter, taught at the Museum School from 1906 to 1913. Along with other well known artists of the era, including Edmund Charles Tarbell and Frank Benson, he is identified with the Boston School. Paxton was working on his last painting, a view of his living room at 19 Montvale Road, with his wife posing for him, when he was stricken with a heart attack and died at the age of 72.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.